Lite personligt då....

Loggade in nu för att skriva ett blogg-inlägg, ett "opersonligt" sådant :-) men ser under kommentarer av tidigare blogg-inlägg att några vill veta mer om mig. Oj, jag är smickrad. Inte kan väl jag vara så intressant.....
Har ju dock tänkt att bloggen inte ska handla om mig utan om montésporten i allmänhet, med lite personliga hästupplevelser som bonus. Är väl inte direkt någon som skyltar med mitt liv, utan håller det mesta inom min närhet, så en del detaljer håller jag tyvärr från bloggen. Ni som inte är intresserade av mig privat kan hoppa detta inlägg och läsa nästa, där jag lovar vara "opersonlig" :-)

Jag är uppväxt ca 3 mil från Sala, i en byhåla vid namn Runhällen, där mina föräldrar fortfarande bor kvar och där vi även har våra hästar och träning. Om ni vet vart Västerbo stuteri ligger så är det granne (ska dock tilläggas att granne i dessa trakter är med ca 1 mils omkrets). Har haft hästar i närheten av mig hela tiden, dock ridhästar i början, och fick min första egna ponny när jag var 8-9 år. Tootsie hette hon och gick sen i arv till syster Stina och släkting Sanna. Heby ryttarförening är den klubb som jag red för i unga år. Hoppning var favoriten, mer fart och fläkt. Var väl orädd (eller nu kanske man skulle säga dum i kolan) och fick därför hoppa upp på många galningar till hästar. Har väl suttit i diken, gått omkull på åkrar, varit en del av panelen på ridhusväggar etc. Värsta olyckan var när jag var 12 år och skulle rida in ett varmblod. Två titanskruvar till framtänder, broskknölar i underläpp och tillknycklat revben är spår efter den inridningen.
Travhästar har hela tiden funnits i form av min farfars intresse och min mammas kusin Kurt. Första hästen som min pappa och några vänner till honom ägde var Elisabeth Flower, "Lisa", som är Dragonites mamma. 1995 tog jag hem henne och hade henne som ridhäst. Red då också mitt första och flera montélopp på olika bygdetrav. "Lisa" dog tyvärr 2004 efter att ha lämnat 7 avkommor. Det är mycket pga henne som Dragonite "Tuttis" ligger varmt om hjärtat.

Efter studenten flyttade jag till Stockholm. Fortsatte lite sporadiskt att rida där också, men endast en dag i veckan. När pappa började ta hem våra hästar och träna på hemmaplan så började jag också ridträna fler utav dem. Bodde i Stockholm i 9 år, men kände att det inte gick ihop att åka därifrån för att rida någon enstaka häst och sen flänga tillbaka så därför flyttade jag till Uppsala. Svaret på frågan varför jag inte bor i Sala är därför att jag passar nog inte för småstadslivet. Vill bo i en större stad där allt, eller iaf det mesta är tillgängligt. Och där man är mer anonym. Jag har svårt för "alla känner alla". Ni som bor eller har bott i småstad förstår säkert vad jag menar. Mer behöver jag inte säga om det :-)
Dessutom så har jag lyckan att ha underbart härliga nära vänner och vi bor nu alla (eller nästan alla iaf) i Uppsala. Men man ska aldrig säga aldrig, jag kanske bor i en småstad eller ute på landet någongång i framtiden. Jag lever väl lite så att de val jag själv kan göra och påverka vill jag inte ångra, sen får man tackla det övriga utifrån det.
Angående kommentaren om Sala Allehanda så har det inte varit något reportage om vare sig min syster eller mig eller om företaget www.swartlingmonte.se. Tyvärr står det väldigt sällan (endast någon enstaka gång har de skrivit) om när vi lyckats i loppen. Tyvärr är det så att tidningen skurit ner på travet på sportsidorna och det står knappt om Jörgen Westholms framgångar längre. Jag har under många år prenumenerat på tidningen men kommer inte förnya det till nästa år. Har den ju trots allt för att läsa just om ortens travframgångar och övrig sport, inte om Salas första rulltrappa eller vilken mat som serveras i skolorna :-)

Annars är det som i kommentaren, jag har inte många timmar till övers. Jag känner ändå att jag gillar att det är fart och att ha mycket att göra, sova kan man göra i graven. Om jag inte är på jobbet (som djurvårdare på hästklinik), ute i Runhällen hos hästarna, på tävlingar, pluggar (läser just nu Sociologi för att i slutändan bli personalvetare), sysslar med föreningsverksamhet (ordförande i Solvalla montéklubb och sekreterare i Salaortens travklubb), tränar, motionerar hunden eller umgås med mina förstående vänner så har jag inte så mycket tid kvar. De flesta i min närhet har lärt sig att min vecka är fullproppad och att jag är en tidsoptimist "Linnea kommer när hon kommer. Har vi sagt 18 så är hon här 21, med halm i håret och röd i fejjan". Men sån är jag, skulle inte kunna leva utan att göra det jag brinner för. Har svårt kunna se hur man kan leva utan att syssla med sina intressen. Eller att inte ha några intressen överhuvudtaget. Att jobba i kassa eller butik, äta middag och sen endast ha kvällens idol-avsnitt att se fram emot vore en mardröm för mig. Men alla är vi olika, och tur är det :-)

Kollar inte så mycket på TV, gillar inte så många av de program som visas på TV nu för tiden. De flesta är ju lika, dejta nån eller flera och lämna ut dig för att sen gråta ut i Se&Hör, eller tävla om eller i någonting och gör bort dig, för att sen gråta ut i Aftonbladet. Nej då ser jag hellre en fotbollsmatch, Hammarby och Valencia är favoritlagen, eller en film. Film-intresset kan variera, ibland kan det vara skönt kolla på nån menlös amerikansk komedi eller drama med samma slut som alltid, men oftast så vill jag väl se en film med sjukt bra story. Tarantino går ju inte av för hackor :-) Har ju även mina serie-perioder. Om jag lyckas ha en helt ledig dag någongång så kan jag spendera den till en serie. Sopranos och Rome är favoriterna.
Musiken kan variera, men föredrar väl det som spelas på Vinyl och P3 framför Energy och Rix (förutom Morronzoo).

Jaha, jag kan inte riktigt komma på mer vad som kan vara intressant med mig, har försökt besvara de frågor jag fick så gott det går, och hoppas ni är nöjda med att veta lite mer om mig. Hoppas inte att min dissning av "Ensam mamma söker" och andra liknande program gör att ni tycker jag har felaktiga åsikter om montésporten :-)

Jo, lite mer blir det. Helgen har spenderats ute i Runhällen och plugg med några kursare i Gävle. Tre jobb hann jag med igår; nyförvärvet Mister Sigel var kanonfin. Dock så hade jag mina vinterhandskar och de var som insmorda i olja. Tyglarna gled hela tiden och fick fullt sjå få stopp på honom. Stina och "Tuttis" låg bakom och undrade vad fasiken vi höll på med....
Sen körde jag Sixten och Stina red Max. Sixten ska ut och kvala på torsdag för sulky. Känns jättefin och det ska bli kul att se hur det kommer att gå. Jim Frick styr.
Sen bar det av till Armanbo för att rida Out Xing, som jag ska montékvala på torsdag. En trevlig häst som kändes fin och kan bli intressant i framtiden. Han har verkligen fysiken för att passa i monté.

Imorgon åker jag till Eskilstuna för att rida nr5 Che Bello. Har inte ridit den förut och vet därför inte hur det kan gå. Det är flera bra hästar med i loppet bla. Speedy My Love och Mill Newton. Men alla lopp ska ridas.... Dess värre är det lopp 9, vilket nu när mörkret är här inte är lika roligt som om det skulle vara lopp 2.

På återseende!